söndag 13 november 2011

Motivering och dålig fantasi

Jag fick plötsligt ett rus i kroppen av att träna hund. Älskar när jag får sådana rus att jag vill testa något nytt och inte bara samma gamla saker och "vardagshyffs". Tänkte jag skulle lära Niilo att stänga skåpluckor, men eftersom han är så himla van med nostargett blev det ändå inte någon utmaning och mitt sinne blev inte tillfredställt.

Kände att jag ville börja träna lydnadsmoment men HUR gör man det när man inte ens sett en hel lydnadstävlig eller knappt vet hur alla moment fungerar och ser ut, fullt ut? Nej, då orkar jag inte riktigt istället och så blir det inget av det just nu. :)

Kanske skulle vi börja på någon kurs? Ja, varför inte. Dock, som jag redan nämt tidigare är Niilo galen i andra hundar. Han vill fram fram fram. Han tänker nog att "något bus måste jag väl ha för mig, man kan inte göra det för enkelt för husse och matte". efter som han skäller nästan aldrig, kan vara hemma själv utan problem när det behövs, han går kalasfint i koppel och är kanon att ha lös om platsen är bra, sticker aldrig (släpper honom aldrig lös i bostadsområde, fullkomligt onödigt om du frågar mig) och är hur snäll som helst mot allt och alla samt älskar barn.
Allt detta som jag räknat med att få kämpa för liksom redan finns där och inte vet jag vad det beror på men han är helt otrolig. Så detta ynka problem (egentligen) borde vara en piss i sjön men jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det vissa gånger. Jag kan inte kräva för mycket heller och vill/vågar därför inte börja någon kurs eftersom jag inte vet om det är bra eller dåligt för honom? Kanske höjer det hans förväntningar ännu mer eller stressar? För jag vet att det är det som är problemet, han har sådana förväntingar på varje hund att han blir helt glad och träna bredvid någon hund känns omöjligt nu när vi knappt kan passera dem.

Oj, vad mycket svammel det blev men skönt att skriva ur sig lite. Vill gärna ha feedback på detta om någon känner att de kan/vill. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar